Bakgrund
Ensemblespel är en alltmer dominerande form av musikundervisning på högstadiet. Gehörsorienterad musik lärs ut med hjälp av bl.a. olika typer av notation. Vilka syften tjänar notbilden i dessa sammanhang, hur används den och vad lär sig eleverna? Är notation ett metodiskt redskap, praktiskt hjälpmedel, gammal vana eller kanske ett hinder? Enligt forskning finns en brist på läromedel för ensemblespel i högstadiet. Ett förslag på vad ett sådant material skulle kunna heta är låtmallar och behovet av dessa och riktlinjer för hur de bör se ut, prövas i denna undersökning.
Syfte
Syftet med denna studie var att belysa musiklärares syn på notation i ensemblespel på högstadiet och ur denna ta fram riktlinjer för hur sådan bör se ut.
Metod
Kvalitativa, öppna forskningsintervjuer genomfördes med fem olika musiklärare på högstadiet. Dessa fick även framställa ett notmaterial på en förutbestämd låt, vilket analyserades, resonerades kring och beskrevs vid intervjutillfället. Samtalen spelades in och transkriberades, omarbetades till meningskoncentrat och i viss mån narrativ i jagform. Resultatet analyserades, kategoriserades och tolkades till en helhetsbeskrivande text i enlighet med en fenomenografisk forskningsansats, samt till riktlinjer för hur en låtmall bör se ut.
Slutsats
Fyra olika kategorier av hur ensembleundervisning bedrivs identifieras ur studien. Bristen på läromedel härleds till att det inte finns ett tillräckligt stort behov av ett notmaterial i de vanligaste kategorierna av undervisning. Låtmallar är ett bra, pedagogiskt material som det främst finns ett behov av inom den kategori där eleverna har möjlighet till egen övning under lektionerna. Inom vilken kategori av ensemblespel en lärare undervisar, antas vara kopplat till resurser i form av tillgång till instrument och lokaler. Benämningen låtmall prövades och slogs fast gentemot resultatet, en ny definition gjordes och en punktlista för hur en sådan bör se ut togs fram.