Bakgrund
Att vara förkunnare är en central uppgift för präster och pastorer. Det är inte bara viktigt vad som sägs, utan också hur det framförs. Prästen läser också texter, förrättar vigslar, dop och begravningar och samtalar med människor. Rösten är ett av uttrycksmedlen för att kommunikationen ska fungera. Präster har ett röstyrke, vilket betyder att verksamheten är beroende av att rösten fungerar. Därför är det angeläget för dem som talar mycket i sin yrkesutövning, att ha kunskap om rösten. En prästs röstanvändning har påverkats av en rad faktorer genom historien. Det är bl.a hur många som lyssnar, vilken typ av rum man befinner sig i och vad det förväntas att prästen ska säga. Forskning visar att präster hör till de yrkesgrupper som har mest problem med rösten.
Syfte
Syftet med denna uppsats var att undersöka prästers medvetenhet och inställning till röst och kommunikation, samt att ta reda på vilken utbildning prästerna fått i dessa ämnen. I studien undersöktes även hur ideal och förebilder samt traditioner har påverkat och påverkar prästers sätt att tala.
Metod
I studien kartlades utbildningen i röst och kommunikation för präster inom Svenska kyrkan. Äldre inspelade radiogudstjänster analyserades för att få ett jämförande material. Kvalitativa intervjuer genomfördes med ett antal präster inom Svenska kyrkan. Utöver detta gjordes observationer av samtliga intervjuade när de höll en gudstjänst.
Slutsats
Undersökningen visade att undervisningen i röst och tal inte är tillräcklig, med tanke på den röstbelastning prästerna har i sin yrkesutövning och de röstproblem som uppstår. Röstidealet i gudstjänsten har också förändrats, delvis p.g.a medias påverkan och teknikens intåg i kyrkorummet men också genom bl.a samhällsutvecklingen.