Denna uppsats behandlar kunskapskraven för musik i Läroplanen för grundskolan från 2011. I uppsatsen analyseras och tolkas kunskapskraven utifrån en avgränsad begreppsapparat. Denna begreppsapparat är primärt hämtad från den del av filosofin och de filosofer som behandlat kunskapsteoretiska problem såsom Platon, Hume Kant Habermas och andra. Analysen och tolkningens syfte är att utifrån en hermeneutisk metod bidra till en förståelse av kunskapskraven för musik samt att bidra till utvecklandet av historiskt förankrade kunskapsbegrepp som är praktiskt tillämpbara i samband med musik. I uppsatsen analyseras de individuella kunskapskraven utifrån om de är heterogena eller homogena i sin kunskapsprofil samt om manifesterandet av kunskapen som avses kan kräva att eleven använder sig av verbal kommunikation. Med heterogenitet och homogenitet avses huruvida ett kunskapskrav kräver en eller flera typer av vetande för att uppfyllas. Analysen tar primärt fasta på huruvida kunskapsobjekten för kunskapskraven är orienterade mot fenomen eller idéer samt om de kräver att eleven manifesterar en eller flera vetandetyper utifrån en teori om sådana formulerade av Habermas. Vidare sammanställs tolkningen av de individuella kunskapskraven varvid resultatet visar att merparten av kunskapskraven uppvisar en homogen kunskapsprofil, att ungefär hälften av dem kan kräva verbal kommunikation samt att två av Habermas vetandetyper dominerar. Resultatet av analysen och tolkningen diskuteras sedan i relation till skolverkets kommentarmaterial beträffande kunskapskraven samt utifrån lärarperspektiv och elevperspektiv.
Nyckelord: kunskapskrav, homogenitet, heterogenitet, vetandetyper, talakter, idé, fenomen, tyst kunskap.